I fredags bröts Ebbas svit av noll dagar, hon var uppe i 20 dagar i rad.
Hon var trött och hängig när mormor hade hämtat henne på fritis, ändå hade
hon sovit middag där. När jag kom hem la hon sig i hammocken på altan och
somnade. Efter ca. en halvtimme vaknade hon upp och hade en känning.

Det är så tråkigt, jag har till och med bett till dom högre makterna. Men det
verkar inte finnas någon rättvisa i den här världen.
Det är klart jag förstår att det finns dom som har det värre, men nu tycker jag
att det är Ebbas tur att få ha det bra.

Ebba vaknade på lördags morgonen med ett lite större anfall. Hon låg
och svalde, plockade med händerna och var okontaktbar.
Det pågick någon minut och efteråt var hon helt slut.
Hon var hängig hela lördagen, har ingen matlust. Dom senaste dagarna har
jag faktiskt matat henne.

När vi ställde henne på vågen såg vi att hon gått ner 1,5-2 kilo under sommarn
och hon har växt minst 2 cm.
Tur vi har tid hos neurologen på tisdag, så här kan hon inte få fortsätta.