För att Ebba skulle orka med en sen kväll, gick vi och la oss och sov middag igår.
Helt plötsligt sätter hon sig upp och säger
- jag är inge trött och vill inte sova mer.
Sen svarade hon inte på tilltal utan låg och stirrade.
Det tog över 3 minuter innan hon var kontaktbar igen.

Som vanligt blir man besviken och rädd när hon får ett anfall.
Rädd för att det ska bli som det har varit, med massor av känningar och anfall varje dag.
Har svårt för att njuta av nuet och var glad över hennes nuvarande anfalls bild.

Men det blev en trevlig kväll med god mat, trevligt sällskap och massor av skratt.
En lyckad avslutning på dagen helt enkelt.


Kräftorna var goda men något salta. Vilket gjorde att det krävdes en
del dryck.


En glad Martin


Sofie längtar efter kräftor


Jörgen längtar efter något att dricka.


En ännu gladare Simon.

När det var dags för kvälls medicinen upptäckte vi att vi för första gången
missat att ge Ebba medicin. Morgon dosen fanns kvar, jaha var det därför hon
ett anfall idag. Man kan ju alltid hoppas att det var därför.