Både skärtorsdagen och långfredagen
bestod av en hel del långa sega känningar.
Det positiva är att det är en vecka sen hon hade
ett riktigt stort kramp anfall.

Igår var vi hos mina föräldrar och åt påsk lunch.
Även fast Ebba hade en känning orkade hon ta
sparkcykeln dit. Hon tycker inte att det är ett problem
men Stefan och jag blir lite nojiga, rädda att det
kommer öka till ett större anfall.
Man vet ju aldrig åt vilket håll känningarna tar vägen.

Vår känsla och oro blev sann på vägen hem.
Hon hann precis innanför dörren när känningen blir
värre, hon blir blek, lite frånvarande och ögonen drar iväg åt vänster.
Ett kort intensivt och tröttsamt anfall och Ebba
somnar och sover i 1,5 timme.

Mellan känningarna försöker vi ha det så bra det bara går.
Även om försöken med att hoppa stutsmatta och andra
rörliga aktiviterer verkar trigga igång känningarna just för tillfället.






En hel del bus och lek med Ludde hinner vi också med.
Har kommit på fördelen med hund,
vi får ut fler timmar på dygnet eftersom vi kommer upp i tid.
Tur är väl det eftersom dom timmarna går åt till
att dammsuga upp allt grus han släppar in.
Men det är det värt några dagar.