Ebba har fortfarande inte fått något stort anfall,
men hon har haft några långa sega känningar på 30-40 min.

Det märks att även hon går och väntar. (omedvetet)
Hon vill inte vara själv utan håller sig vid mig eller Stefan hela tiden.

Nu vill jag att bryter loss och kommer så att vi kan få
koppla av och ha några lugnar dagar innan det är dags igen.
Känns konstigt att tänka så men det är svårt att planera
och hitta på något när hon inte är riktigt hundra.

Dagens planer är följande;
Ebba vill handla hos mormor och när vi ändå är i Kumla
kan vi passa på att hälsa på gammelmormor Gunda.
Men först ska en sliten och trött Stefan (det är jobbigt att bowla!)
och en pigg Malin röja huset.

Kanske ska vi försöka njuta av att det är sex dagar sen prinsessan
hade ett stort anfall. Kanske kanske kan vi pressa undan tankarna
på när det är dags igen. Försöka att bara njuta av stunden.
Det är svårare än det låter, jag lovar har försökt det så många gånger.

Om jag bara kunde komma på något mer att skriva så hinner nog 
Stefan städa undan det mesta. Tur för mig att blickar inte kan döda,
han ser lite sur ut. Sur och bakis är ingen bra kombination.
Det är dags att rädda familje lyckan och hjälpa till lite.

Håll tummarna för Ebba!