En dag fylld av anfall.
Det är så tröttsamt att aldrig kunna njuta fullt ut av ledigheten,
utan behöva anpassa dagen efter denna j-la epilepsi.

Vi lyckades iaf komma utanför dörren en liten stund och njuta
av solen. Ebba åkte lite längd skidor på gatan.
Men inget varar för evigt och allt avbröts av ett anfall.

Vi försöker verkligen att göra det bästa av situationen men just nu
känns allt hopplöst. Men jag biter ihop och kör på.

Förhoppningsvis blir det en lugnare dag imorgon.
Det är hon värd - min lilla prinsessa.