Tungt

Känns som vi är tillbaka på ruta ett igen.

Anfallen har ökat både till antalet och styrka.

Dom är långt ifrån vad dom en gång i tiden har varit,

men det känns ändå tungt, tufft och ledsamt.

 

Precis som vi befarat mår hon som bäst när

vi är hemma, i lugn och ro.

Även om hon älskar fritis så verkar det som att

det blir för mycket för henne.

 

Ihelgen har jag gråtit och sörjt.

Min längtan efter "gamla" Ebba,

den friska Ebba.

Var är hon?

Tjejen som aldrig kunde vara tyst,

som alltid sjöng och prata.

Hon som älskade när alla tittade på henne.

Som utvecklades i en rasande fart,

hon som skulle börja förskoleklass ett år tidigare.

 

 

Det har tagit många år men det börjar

sakta gå upp för mej att den tjejen

finns inte mer.

 

Jag har fått en stark, tuff och kämpande prinsessa

som utvecklas i sina takt,

som trots jobbiga perioder älskar livet.

 

En tjej som jag älskar av hela mitt hjärta.

 

 

 

 

 

 

Åh va tråkigt Malin ❤. Sänder kramar och styrka att orka ❤❤❤

Malin, du har en underbar tjej som kämpar på som en riktig kämpe... vi måste tro att det bara är ett tillfälligt bakslag men visst förstår jag dina tankar och känslor och det är ju så att våra barn mår allra bäst när det är lugnt och inte alltför mycket ljud och stim som det lätt blir på fritids eller i skolan... Vi finns för varandra vännen... kramar och styrka till dig och din familj, ses snart igen <3

Kramar av styrka och ljus. Vi vet hur ni har det och finns för er.