Kortvarigt
Det var ingen långvarig lugn period,
på onsdagen var allt som vanligt igen.
Med dagliga små känningar, frånvaro, medelstora
anfall som påverkar henne lite mer än känningarna
och lite då och då kommer det anfall med kramper.
Anfallen med kramper har kommit tillbaka efter
senaste medicinjusteringen. Dom är inte som dom var
innan kosten (tack och lov). Även om anfallen är
kraftiga så går dom över självmant efter några minuter.
Jag tror inte att min tolerans nivå som blivit bättre,
det är snarare så att adrenalinet kommer fortare nu än tidigare.
Är extremt uppmärksam på allt som avviker vid anfallen.
Fortfarande livrädd för att det ska tippa över till ett status.
Även fast det är längesen finns rädslan och maktlösheten kvar.
Försöker trycka undan känslan och leva i nuet,
men det är svårt. En konst man måste lära sig.
Jag blir bättre på det men jag har mycket kvar att lära
och jag önskar ibland att jag hade kommit längre.
Ihelgen som var provade Ebba på att åka lite skidor på gatan.
Hon lekte en stund med grann tjejen innan ett anfall
satte stopp och Ebba utmattad somnade på soffan.
Hon blir så glad när hon hittar en kompis,
det är många nej när hon ringer och frågar.
Det händer väldigt väldigt sällan att någon ringer Ebba.
Det gör så ont när hon förstår att epilepsin återigen
kom och förstörde mitt i leken. Trötthet och kompisar som
fortsatt leka på annat håll kan vi tyvärr inte styra över.
Kommentarer
Lena Sundqvist
Kramar vännen och styrka att se det som är gott och fint och ännu mer styrka för att fånga dagen...
Ann Andersson
Kramar vännen <3 <3 <3
Tina
Gör ont längst inne i mitt hjärta... Och jag känner så väl igen den där känslan... Man går sönder...
<3
Trackback
