Om en vecka ska jag och Stefan till
Astrid Lindgrens barnsjukhus för att lära oss ketogen kost.
Spännande och skrämmande.

Det ger mig en möjlighet att fortfarande tro på att
Ebba kan ha chans att bli bättre med kost,
samtidigt som det finns en rädsla för att det inte blir så.

Hade precis kontakt med en annan mamma i mina hemtrakter
vars dotter äter keto kost. Hon har varit anfallsfri sen förra
sommaren och utvecklingen har satt fart.
Blir så glad över dessa solskens historier
och hoppas av hela mitt hjärta att vi själva ska få uppleva det.

Tyvärr tror jag att Ebbas ålder med allt vad det innebär
talar imot men hoppet finns.

Väljer för tillfället att ta till mig energi höjande information
och blundar för motsatsen. Vet ju att flera av våra
kämpar inte lyckats nå önskvärt resultat med kosten
men som sagt hoppet lever fortfarande.
Åtminstonde tills motsatsen är bevisad.