Funderingar om kosten

 

Livet rullar på,

det är många tankar som snurrar.

Bland annat funderingar på hur vi ska gå vidare,

är kosten rätt väg?

 

Det positiva med den är att dom största anfallen minskat

eller snarare nästan helt försvunnit och

vilket även innebär att akut medicineringen minskat.

 

Till det negativa är att det totala antalet anfall / känningar

efter sommaren har ökat. Har inte koll varför och

tror inte heller att det är någonting som nån kan svara på.

 

När jag väger dom två mot varandra så vinner

fördelarna med minsta möjliga marginal.

 

Ebba klagar aldrig över sin situation,

men hon drömmer om att kunna få gå till McDonalds,

ta en fika och mysa med popcorn.

Kanske låter det löjligt att såna saker kan få mej ur balans

och börja tvivla.

Men jag tror inte att man kan föreställa sig hur det är

att leva i en sån begränsad mat situation som Ebba gör.

Att aldrig någonsin kunna ta ut svängarna.

 

Imorgon är det potatisbullar och äppelpaj till efterrätt i skolan.

Så igår frågade hon lite försiktigt om det går bra att

vi gör hennes favorit rätt till lunch även fast det finns färdiga

matlådor i frysen. Självklart fixar vi till Robertsons korv, broccoli och bea.

Eftersom det inte finns utrymme för efterrätt blir det

pannkaka, grädde och sylt till mellis.

 

Hon är så duktig,

på ett sätt som man inte ska behöva vara i hennes ålder.

Upplever att hon är den som accepterar sin epilepsi

och allt vad den innebär bäst av oss alla.

 

 

 

 

Vilket härligt kort på två härliga personer. Håller med dig om att Ebba är en kämpe och sååååå duktig. Men även ni föräldrar är kämpar för hon hade inte kommit så långt om inte ni funnits där och visat vägen. Och ni har valt rätt väg för Ebba vännen. Kramar och styrka <3 <3 <3

Kramar vännen och visst skär det i hjärtat att inte kunna ge sitt barn att äta det som det önskar och längtar efter men Ebba verkar vara en så klok tjej att hon ju förstår att kosten är bra för henne och har de stora anfallen försvunnit är ju det en enorm seger. Kramar och styrka att gå vidare....

Underbart fint kort på er! Jag kan inte säga att jag förstår hur det är att hålla på så med kosten in i minsta detalj varje dag, men jag kan föreställa mig..... Tänker ofta på det om vi skulle behöva göra det med Linn? I alla fall så tror jag av hjärtat att ni gör rätt då de stora anfallen minskat så mycket. Massa kramar och en önskan om en mysig helg för er!