Vad är det?
Ett av ämnena vi diskuterat under dagen. För oss har det länge varit en längtan till att allt ska bli normalt igen, så har vi levt många år. När Ebba blir anfallsfri, då blir allt som vanligt igen.

Ebba är inte anfallsfri och kommer förmodligen inte heller att bli det.
För oss har det varit en lång resa att acceptera och inse fakta. Vi måste trots hennes epilepsi börja leva, börja vara en familj som gör saker ihop och slutar att begränsa oss. Det är bara det att det är svårt att inte begränsa. Jag orkar inte bära Ebba och just det blir en begränsning. Får hon ett anfall på Ica som behöver brytas blir vi fast där.
Kan försäkra er att det finns trevligare ställen än ett kallt golv mellan grönsaks diskarna att sitta på.

Är en rullstol vår lösning, jag vet inte.
Att ha en i bilen som en säkerhets lösning är kanske inte så fel.
Eller ska vi alltid släppa med ett liggunderlag i fall att. Jag har faktiskt ingen lösning på ett för oss stort problem som gör att vi begränsar oss.

Är hur som helst sjukt nöjd med att vi idag med ett enkelt knep löste ett annat problem.

Lösningen = hörlurar

Ebbas irritation på höga, plötsliga och ovana ljud löste vi genom att låta henne lyssna på musik medans vi åt.
Rätt eller fel, det finns det säkert många delade meningar på men för oss blev det en bra lösning. Ebba slipper höra och kan behålla både koncentrationen och humöret. Vi kan slappna av och slipper oroa oss över ett onödigt vredesutbrott.