Det går upp och ner på anfallsfronten, ena dagen okej och nästa vill man helst glömma.

Ja - jag vet att hennes stora anfall har blivit färre med kosten och att vi inte behöver använda akut medicin så ofta.
Men det hjälper inte, jag hatar epilepsin lika mycket för det. Hatar att den klampa in i våran vardag och förstör så mycket. Allt från inlärning till enkla vardags saker som hennes mat.

Idag har prinsessan varit hos tand hygienisten och skrapat bort massor av tandsten. Något hon får pga alla mediciner hon måste äta.
Vad mer gör alla mediciner som vi stoppar i henne med övriga organ?

Självklart finns det många fina ljusglimtar i våra liv. Men ibland blir det lite för mycket och man mäktar inte med

Fick ett värmande brev från USÖ idag.
Det värmer att dom tänker på Ebba.