Teater


Vet inte om jag någonsin
kommer vänja mig med
att lämna till kortis.

Det är så många känslor,
känslan att få lite egen tid 
(som oftast är uppbokad på måsten)
men värst är saknaden och
rädslan att det ska hända något.
Dagtid fungerar jättebra
men nätterna är tuffare.

Idag kommer hon hem våran
kämpe. Ska hämta henne när
skolan slutar så vi hinner varva
ner och vila lite innan vi ska gå på
Trollkarlen från Oz.
Det är Ebbas och Frejas
julklapp till varandra.


Igår var jag och Sofie
på Morgan Allings föreställning.
Hade det super mysigt 
med världens bästa sällskap.
Kommer den till er stad tycker jag
ni ska gå och se den.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

barnmedepilepsi

En blogg om hur vardagen går ihop, tillsammans med epilepsi.

RSS 2.0