Återigen


blev det ändrade planer,
j-la, skit ep.

Vi kunde inte ens få lämna
Stefan och morfar vid bussen.
Precis när vi skulle åka från
morfar så kom det,
inte oväntat men väldigt olägligt.

Sitter och väntar på att hon 
ska återhämta sig så pass att
vi kan ta oss hem.

Resenärerna fick snabbt fixa
annan skjuts.

Jag våndas över att vara själv
i fem nätter.




Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

barnmedepilepsi

En blogg om hur vardagen går ihop, tillsammans med epilepsi.

RSS 2.0