Anfall
Trist start på dagen,
anfall och akutmedicin
mitt i packningen av kortisväskan.
Nu får hon sova tills hon
känner sig pigg innan vi åker
och lämnar henne.
Förhoppningsvis håller de
större anfallen sig borta,
så hon hinner njuta av
lek, bus och kompisar.
Känns alltid extra tungt att
lämna henne efteråt,
vill helst stänga in oss och bara vara.
Men tanken är ju att vi ska
återhämta oss lite och
lära oss släppa taget 😢
Hela mitt hjärta skriker nej
medans hjärnan vet att
det är det bästa.
Kommentarer
Trackback
