Som en sur gamal disktrasa

Jag hämtade en urvriden trasa på fritis igår.
Ebba var helt slut, orkade knappt hålla upp huvudet.
Hon somnade i bilen.



Hon berättar både det ena och det andra nu för tiden.
Nästan dagligen sen hon började trean har hon funderingar och
berättelser om saker och ting.
Vilket är jätte roligt men också hemskt tråkigt och jobbigt ibland.

Pga epilepsin, många anfall och stor frånvaro från dagis och skola
har hon svårt att anpassa sig i grupp. Den sociala biten är jätte jobbig för henne.
Förut var det bara jag som led, men nu börjar Ebba reagera.

Senast igår berättade hon om en insident på skolgården,
en pojke och flicka (som hon inte kommer ihåg namnen på) skrek
åt henne och nöp henne i armen.
Hon förstod inte vad hon gjort för fel, hon gör saker som retar och
irriterar andra utan att själv veta vad det är.

Jag önskar att det finns något jag kan göra för att hjälpa henne.
Har funderat mycket på det och är ibland frustrerad över att hon inte
är som "alla andra". Samtidigt så undrar jag om "alla andra" är så
"normala".
Vad är normal??
Skrika, nypas och ingen empati. Vad vet jag.
Att falla utanför ramarna ses inte som normalt av dagens samhälle.

Det är inte alla gånger jag förstår det sociala spelet heller, folk ler åt dig
pratar och är trevliga. För att sen prata skit bakom ryggen.
Konstigt.
 
Att Ebba behöver rutiner och gärna vill veta vad som ska hända har
vi lärt oss under dom här åren. Veckan som gått har varit väldigt
annorlunda, att ha en annan assistent än den man är van vid har
varit jobbigt.
Så igår kväll i hemmets trygga miljö fick hon ett riktigt monster utbrott.
Jösses, ingenting var bra. Hon skriker, svär och pekar finger.
Att jag inte var på världens charmigaste humör gjorde inte saken bättre.

Nu hoppas vi på en lugn och skön helg - utan bråk och gott sällskap.
I morgon kommer våra goda vänner Sofie & Jörgen med barnen.
Vi kokade nyfångade vättern kräftor igår som dom ska få smaka.



Så nu ska dom sura disktrasorna i det här huset bytas ut mot nya fräscha.





Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

barnmedepilepsi

En blogg om hur vardagen går ihop, tillsammans med epilepsi.

RSS 2.0