Rejäl genomkörare
Minskade på dosen medicin
som hon har dagtid.
Nu efter några dagar slog
det tillbaka, en rejäl kramp.
Försöker minnas när hon hade
en sån här kramp senast,
tror att det var innan vi startade
med den ketogena kosten.
Att ta ett steg framåt och två
tillbaka har vi lärt oss att leva med.
Det som tyngst idag är att se
hur medtagen hon blir efteråt.
Se tårarna och rädslan,
försöka förstå vad hon säger.
Hjälpa henne att torka tårarna
då både armar och ben är
tillfälligt förlamade.
Så utlämnad och hjälplös.
Maktlösheten när hennes
skrik ekar i sovrummet.
Sekunderna släppar sig fram,
larma eller avvakta en liten stund till.
Trösta, finnas och krama
vår älskade lilla unge.
Viska vi älskar dig,
vi finns här
och kommer alltid slås för din skull.
Kommentarer
Trackback
