Operationen är klar och hon mår efter
omständigheterna bra.

Eftersom dom kom tillbaka till avdelningen ganska
sent valde vi att stanna hemma.

Lillebror har övat på sina engelska glosor och suttit
vid datorn. Just nu spelar han tv-spel med Linus.
Min älskade älskade son som är så snäll och omtänksam,
är verkligen mån om att han ska ha det bra här.


Ebba var i skolan idag.
Inga känningar eller anfall men hon är lite
stingslig. Kan inte riktigt sätta fingret på vad det är.
Hon hade kommit ihop sig med båda sina assistenter idag,
har inte riktigt klart för mig varför.
Känns lite sorligt att man inte lyckas lösa konflikten
utan massa bråk. Det tar på krafterna för oss alla.

Börjar misstänka att hon har väldigt mycket aktivitet
i sitt lilla huvud just nu. Det är hur som helst någonting
som inte är som det ska. Önskar av hela mitt hjärta
att folk runt omkring skulle kunna förstå att
det som händer gör hon inte för att jävlas.
 Försök ha lite extra tålamod.
Läs av henne. Framför allt låt det inte gå för långt.

Om jag kommer ihåg rätt så fick hon sista behandlingen
för att stoppa pupertets utvecklingen i Januari. 
Gjorde vi fel val?
Förhoppningarna var att anfallsbiten skulle bli bättre då.
Tänk om det blir tvärtom!

Frågan är om det kan blir jävligare än jävligast.

Det känns tungt nu, skulle så gärna vilja se
lite positivt resultat i vårt kämpande.