Det har varit en bra dag.
Inga anfall på skolan / fritis.
Det gillar jag om, som Freja brukar säga.
Ebba är nu inne på sin tredje dag utan anfall.
(Peppar peppar ta i trä)

Mormor som har tagit semester hela veckan,
hämtade Ebba idag. Så för en gångs skull kunde jag
sitta kvar på kontoret och avsluta det jag höll på med.

Att Stefan fixat kvällsmaten och sett till att Ebba gjort sina
läxor när jag kom hem gör väl också att humöret är på topp.

Så med ett strålande humör ska jag nu avnjuta en förhoppningsvis
god middag tillsammans med prinsessan.
Grabbarna är på hockey träning och får micro värmd mat senare.


Egen påhittad variant av moussaka tillagad av Stefan

Helgen har varit bra,
Ebbas anfall har hållt sig lugna.

I lördags lekte Ebba med våran grann flicka Klara.
Dom var på hennes rum och lekte med Pet shops,
spela spel, tv-spel och skratta.
Det är så roligt när hon orkar att ha kompisar hemma.

På kvällen hade vi kalas för mig och Ebba.
Mormor, morfar, min syster och bror med familjer var det som uppvaktade oss.

Igår söndag fyllde jag år, så dagen började med paket öppning
och en god frukost som Stefan & Ebba hade fixat.

Naturligtvis har Linus hunnit med två matcher ishockey också.
Vinst och oavgjort blev resultaten.
I övrigt har vi inte sett till Linus så mycket i helgen,
han har sovit borta hos en kompis både fredag och lördag.




Nu hoppas jag på en bra vecka som vi kommer fylla med
tandläkarbesök och diverse läkarbesök på vc och sjukhuset.

Klockan 18:05 igår kom anfallet som vi gått och "väntat" på.
Ebba och jag satt och spelade spel (skip-bo)
när hon blev lite plockig med händerna, rödblossig om kinderna,
stirrig blick och okontaktbar. Efter ca 2 minuter bryter jag
med stesolid under tiden drar ögonen till vänster.
Det tar ungefär 3 minuter till innan anfallet släpper och
ögonen tittar rakt fram igen.
Hon blir naturligtvis helt slut efteråt och lägger sig i soffan med
en undrande vovve bredvid sig.

Så nu börjar "väntan" om.
Får se hur lång tid det tar innan det är dags igen.
Förhoppningsvis dröjer det 3-4 dagar minst.

Hjälp oss att hålla tummarna för det!

Dagens besök gick jättebra.
Samtalet med kuratorn var väldigt givande.
Vi pratade en del om autism,
jag tror fortfarande att Ebbas förändringar beror på all medicinering.
Men jag kan ha fel, vi får se om några veckor.

Vi var lite Ludde sugna så vi har varit och hämtat honom.
Just nu går han omkring under köks bordet och hoppas
på att hitta något smaskigt att äta.
Nu är det dags för en promenad, hoppas lite frisk luft
för att jag känner mig piggare.

Vi ska snart åka till BNP-mottagningen för
vårat andra besök där.

Ebba ser fram imot att träffa Anna.
Det känns skönt att hon inte sätter sig på tvären.
Stefan och jag ska träffa en kurator.
Har fortfarande kvar känslan från förra veckan,
tänkte vi rätt när vi svara.
-blev det rätt eller fel!!

Nu har det gått en vecka sen Ebba hade ett
stort anfall. Tyvärr njuter vi inte av lugnet utan
går och väntar på att h-vetet ska bryta lös.

Eller kanske är det så att det skett ett mirakel!

Jag har tagit semester idag och ska vara
sportlovs ledig med barnen.

Tanken var att inleda med en härlig sovmorgon
men 06:30 vaknade jag och kunde inte somna om.
Känner mig sliten, trött och orkeslös.
Har inte lust att ta tag i någonting och är irriterad på allt.

Måste rycka upp mig, livet blir inte bättre än man gör det.

Mormor har skjutsat Linus till körskolan och Ebba pysslar lite
på sitt rum. Jag skulle behöva dammsuga, så medans jag
väntar på orken och lusten sitter jag framför datorn.


Skylten nedanför vill jag ha,
tror den skulle passa bra hemma hos oss

Min systerdotter Karolina är idag värd
sin vikt i guld.

Eftersom det är sportlov så har fritis en del aktiviteter under veckan
igår åkte dom skridskor och idag var det bad på schemat.
Ebbas assistent kände sig inte helt bekväm med att åka
till badhuset med Ebba. Vilket jag kan förstå, hon har blivit
så stor så det är svårt att hantera henne själv om det händer något.

Men bästaste Karro hjälpte till och fixa så det blev bad även för prinsessan.
Hon badade med Ebba och Caritha hade koll från land.

Det hade gått bra och hon hade "bara" en liten känning.
Om mönstret håller i sig så är det dags för ett stort anfall idag,
det är fem dagar sen vi behövde bryta med stesolid.

Vi ökade på en av Ebbas mediciner igår och så fort utredningen
på BNP är klar kommer större förändringar att ske.
Hennes läkare vill inte hålla på med medicin justeringar under tiden
eftersom hon brukar bli väldigt påverkad av det.
Troligtvis kommer hon påbörja någon form av kost.
Det känns spännande att se om det fungerar samtidigt som jag
förstått att det kommer ta massor av tid och energi.
Men kan hon bli hjälpt av det är det värt allt mer arbete.

Vad är det för en dag
Det är ingen vanlig dag
för det är Ebbas födelsedag
Hurra Hurra Hurra



Idag fyller prinsessan 11 år.
Tiden går så fort och man blir lika förvåndad varje år.

Du tyckte om att ligga inne i magen för du bestämde dig för
att ligga kvar där väldigt länge. Men när du väl bestämde dig
gick det fort - väldigt fort.
Tur var väl det eftersom din pappa suckade och undra om det
var nödvändigt att åka - han var ju förkyld och hade nästan 38 grader.



Du älskade att prata och gjorde det ofta.
Du började på dagis vid 18 månaders ålder och älskade köttbullar.
- mera bullabulla bulla-bitt sa du till fröken Ulla-Britt när ni skulle äta.



Ditt stjärntecken är Fiskarna och du har alltid älskat vatten.
Precis som en fisk är du hellre under än över vattenytan.

  

Du är gosig



och väldigt kramig



GRATTIS Ebba

Barnen har sportlov.
För Ebba innebär det fritis tills på onsdag.
Sen har jag semester torsdag och på fredag ska vi
på besök nummer två på BNP-mottagningen.

Det bästa av allt är att jag inte ens behöver ha dåligt samvete
över att lämna henne på fritis, hon tycker om att vara där.
Imorgon ska dom åka skridskor och på onsdag ska dom till badhuset.

Linus ska gå på körskolan hela veckan för att få moppe kortet.
Stefan ringde transportstyrelsen idag för att kolla upp hans
körkortstillstånd. Det var inte klart än eftersom deras läkare ska
göra en bedömning om han ska få det. Troligtvis är det inga
problem eftersom han har varit anfallsfri så länge och att hans
två senaste eeg;n ser helt normala ut.

Jag och Stefan har lekt modeller på jobbet idag.
Det var en fotograf som var och fota massa bilder till
vår nya hemsida. Jag kände mig inte riktigt bekväm i det.
Jag är van att fota och brukar undvika att fotas.

Vi har även hunnit med att vara Ludde vakt en stund.
 
   


Ludde längtar hem och undrar när husse & matte kommer

Vi provade och lyckades.
Så det är två lyckliga tjejer som precis kom hem från bion.

Har varit och ätit popcorn och kollat på Trassel.
En film värd att se.
Den får 5 popcorn av 5 möjliga av Ebba.



Det är inte så mycket som behövs för att göra oss lyckliga.

Under filmen fick kom ett sms till Ebba från Stefan.
"vad bra din mamma är och
jätte snäll som gör roliga saker med dig.
Hon är världens bästa mamma"
Puss och kram från pappa

Dagen fortsätter precis som gårdagen.
Hon har redan haft två anfall trots att klockan bara är 10:00.

Så nu ligger hon i soffan med huvudet i Stefans knä och vilar.
Han ser rätt nöjd ut att han hittat en bra ursäkt för att slippa göra något.

   

Så dagens planer på att åka skridskor och gå på bio får vi
nog skjuta på till en annan dag.
Jag ska passa på att åka till Mariebergs köpcentrum och köpa
födelsedags presenter till prinsessan.



"Det finns mediciner som är värre än sjukdomar" - latinskt ordspråk

En dag fylld av anfall.
Det är så tröttsamt att aldrig kunna njuta fullt ut av ledigheten,
utan behöva anpassa dagen efter denna j-la epilepsi.

Vi lyckades iaf komma utanför dörren en liten stund och njuta
av solen. Ebba åkte lite längd skidor på gatan.
Men inget varar för evigt och allt avbröts av ett anfall.

Vi försöker verkligen att göra det bästa av situationen men just nu
känns allt hopplöst. Men jag biter ihop och kör på.

Förhoppningsvis blir det en lugnare dag imorgon.
Det är hon värd - min lilla prinsessa.

Jag har ett stort leeande på läpparna idag.
Licensen på en medicin till Ebba blev godkänd.
Om vi behöver bryta ett långt anfall behöver vi inte längre
ge medicin i rumpan utan i munnen.
Vi har kämpat och tjatat i över ett år och nu äntligen.
Det enda som saknas nu är receptet och lite info från sjukhuset.

Förhoppningsvis kommer det här ge oss större möjligheter och
mod till att hitta på olika saker med Ebba.
Framför en skön känsla för prinsessan som nu slipper
vara rädd för att någon ska se hennes rumpa.

Ebba har planerat för Let´s dance fest för oss idag.
Stefan och jag ska dansa och hon ska ge poäng.
Hon har till och med fixat till en riktig Let´s dance frisyr hon frisören idag.
Men tyvärr ligger lillan nerbäddad och sover efter ett stort anfall.
Yttligare ett tillfälle som inte blir som planerat.

Idag har vi avverkat det första besöket på
barnneuropsykiatriska mottagningen.

Stefan och jag fick träffa en barnläkare som ställde
massor av frågor om Ebbas uppväxtstid till nu.
Det är svårt att svara på frågorna,
det är våran vardag.
Vi kan läsa av Ebba och anpassar oss efter hur hon mår.
 
En av frågorna var;
Om vi ser Ebba som en glad, arg eller ledsen tjej?
Båda två svarar glad, det första vi möts av på morgonen när vi väcker
henne är ett stort leende.
Hon kan blir både arg och ledsen men oftast är hon glad.

   
Våran underbara glada tjej

På vägen hem ställde jag samma fråga till Ebba.
Hennes svar blev arg.
- Jag blir ju jämt så arg och besviken i skolan.
Ett oväntat svar som gjorde ont att få.



Under tiden som vi träffade läkaren fick Ebba träffa en psykolog.
Ebba verka känna sig trygg och bekväm med henne.

Det har varit en ganska jobbig dag och tankarna snurrar runt.
Men huvudsaken är att allt blir så bra som möjligt för prinsessan

   

Har precis fått ett samtal från skolan.
Ebba var ledsen, arg och besviken över att hon
inte kan vara med när dom ska ha klass fest i morgon.
Dom brukar ha det i bland som belöning när dom har sköt sig bra.
(Det är en väldigt rörig klass)

Dom klarade inte av att hantera situationen utan hoppades
på att hon skulle lugna ner sig när hon pratat med mig.
Hoppas att det hjälpte och hon får en lugnare dag.

Men jag förstår hennes frustation.
ALDRIG ALDRIG ALDRIG
går det våran väg.

Sitter nu på kontoret med tårar i ögonen och tänker på min
lilla prinsessa. Vill så gärna åka och hämta henne och få krama om henne.
Men precis som många andra har jag ett arbete att sköta och
med tanke på min höga frånvaro måste jag välja mina tillfällen.



Livet vill väl inget illa, men nog kan det göra ont!

Trots att prinsessan hade en jobbig dag igår
har det gått över förväntan på skolan / fritis idag.
Det märks på hennes humör och tålamod att det är dagen efter.

Jag har ringt vårdcentralen och bokat tid för Linus astma.
Har försökt komma ihåg deras telefon tid i över en vecka men
varje gång jag ska ringa är klockan för mycket eller för lite.
Men nu är det gjort.

Börjar bli lite orolig för Ebbas utredning.
Tänk om min mag känsla är fel, jag har under alla år
hävdat att det är medicin biverkningarna som förändrat Ebba.

Kanske är det faktiskt så att hon har fått något mer pga sin epilepsi.
För en sak är jag säker på, hon var frisk innan epilepsin kom.

Hon var 4 år och 9 månader när hon fick sitt första anfall.
Då kunde hon nästan hela alfabetet, hon försökte ljuda och
var väldigt framåt i det mesta. Vi hade till och med funderingar på
att hon skulle få börja i förskoleklass ett år tidigare.
Hon har inte backat i utveckligen men det har inte gått så fort framåt
som man kunde önska. Hon ligger efter i skolan och
kommer inte att uppnå kraven för fjärde klass.

Jag hoppas och tror av hela mitt hjärta att om hon slapp medicinerna
och anfallen situationen blev stabilare så kommer allt annat.

I believe in miracles

Ebbas anfall fortsätter att följa sitt mönster.
4-5 dagar som är okej för att sen gå fullständigt åt fanders.

Idag var det dags igen.
En stor kramp som var tvungen att brytas med Stesolid.
Ebbas assistenter Caritha och Sanna stod i valet och
kvalet om dom skulle larma ambulans.

Som tur var behövdes inte det den här gången.
Men det var en rejält sliten tjej som jag hämtade hem från skolan.

Jag tror vi är lyckligt lottade som har en rektor som ser till att Ebba
har assistent på heltid. Dom är två stycken som delar på tjänsten.
Vet inte vad jag skulle ta mig till utan dom.
Vi har ett ganska tajt förhållande med varandra och ibland
är det tufft. Men oftast eller nästan jämt fungerar det super bra.

Tyvärr så fortsätter det strula även när vi kommer hem.
Anfall på anfall, så till slut får jag bryta med stesolid igen.
Så nu ligger hon helt utslagen och sover.
Mitt lilla hjärte gull - finns det ingen rättvisa?



Var rädda om varandra.

Vi ägnade även söndagen åt skridsko åkning och kalas.

Vi firade kusinen Lisa som fyllde 10 år.
Tacos och en Hanna Montana tårta bjöd hon på.

Nu är det dags att påbörja en ny arbets vecka.

 Har fått uppleva en underbar vinterdag.
Jag, Stefan och Ebba har haft en mysig utflykt till Askersund.

Vi var så sugna på att åka skridskor utomhus men tyvärr har vi
ingen utomhus is här. Så det fick bli en utflykt 3 mil söderut.
Där finns en bandyplan som passade oss perfekt.

Solsken, vindstilla, skridskor, varm choklad, ost smörgås
och kexchoklad = underbar vinter utflykt

Att Ebba dessutom fick må bra gjorde inte saken sämre.








Vi har även hunnit med att gratta Magnus idag.
(Min systers man)
Ebba lekte och busade med Freja medans jag
fick mysa med världens bästa Ludde efter att jag varit
barn i mamma, pappa och barn leken.
Blev serverad pizza och cola till frukost av min mamma Freja.


Igår fick Ebba ett paket från sin textil slöjds fröken.
Ebba tycker jätte mycket om Anita och gillar verkligen slöjd lektionerna.


Tack snälla Anita, det värmde ordentligt.


Det här är Ebbas nya party trix!!

Äntligen fredag, ser fram imot en ledig helg utan några planer.

Ikväll blir det mys med Ebba, tjejmys.
Stefan är iväg med hockey killarna till Filipstad för att spela match.
Linus hostar fortfarande så han hoppar över matchen och stannade hemma.

Ebba blev jätte besviken när hon insåg att brosan var kvar hemma.
Tjejmys med en kille i huset går inte.
Som tur är ska han till ishallen och kolla på någon match.
Blir han kvar hemma får han klä på sig klänning och kalla sig Lina
annars får han inte vara med.

Till myset har prinsessan beställt hemma gjord pizza
och efter det blir det ostbågar.
På spåret och lite Let´s dance har vi också planerat in.

Trevlig helg!!

Känner mig sliten, trött och irriterad den kommande utredningen tar
otroligt mycket kraft. Att det dessutom snöar igen gör
inte det hela bättre.

Normalt brukar jag gilla snö, vill gärna ha snö på vintern.
Men nu vill jag ha sol och fågelkvitter.

Tur att sonen vissar en av sina bättre sidor idag
VG på musik provet och sen hade han skottat hela uppfarten.
Han har sina ljusa sidor den trötta tonåringen.

Ska ta och krypa ner i sängen och hoppas att jag vaknar på
bättre humör i morgon. Att vara irriterad gör en trött.

Natt natt

Ebba har haft en tuff dag med ett anfall på fm
plus ett till efter lunch. Det sista så kraftig så att den var
tvungen att brytas med stesolid.
Mönstret för tillfället är 4-5 dagar som är bra eller med
någon liten känning. För att sen få en ordentlig urladdning.

Trots en tuff dag har hon kämpat på och fixat sin läxa.
Först sa hon NEEEJ, men jag gav henne alternativet att välja
om hon ville göra den idag eller i morgon.
-Okej då, jag gör den väl då om du vill!!
Och det ville jag.

Fick samtal från BNP-mottagningen idag.
Pga ett återbud så ska en utredning på Ebba påbörjas redan nästa vecka.
Så om bara någon månad får vi reda på om hon har någon
autismspektrumstörning. Så nu 6,5 år efter att epilepsin började kanske vi
får yttligare en diagnos på vår lilla prinsessa.

Vet inte om jag ska skratta eller gråta.
Ingen förälder vill väl att man ska "hitta" fel på barnen men samtidigt
så får både hon och vi den hjälp vi behöver om det vissar sig vara något.

Det räcker nämligen inte att bara ha svårbehandlad epilepsi för att
bli inskriven på habiliteringen. Där finns möjlighet till stöd och vägledning.
Och just det är vad vi behöver, det börjar nämligen gå upp ett ljus för oss
att det kanska aldrig kommer bli bra. Det är en tuff insikt och jag har ändå
inte gett upp hoppet på att en dag så kanske det sker ett mirakel.

Kanske det försvinner lika snabbt som det kom.
När Ebba var runt 5-6 år provade vi att trolla bort känningarna.
Ibland lyckades vi.

Hokus pokus

Sitter och väntar på att klockan ska blir tillräckligt mycket så vi kan
åka till skolan och jobbet. Vaknade 04:45 låg och drog mig till tjugo över.
Hade alarmet på halv sex idag för att hinna få upp den trötta tonåringen.

Han är nu på väg med skolan till Romme för att åka skidor idag.
Hoppas bara det går bra med hostan ute i kylan.

Eftersom jag gick upp så tidigt har jag redan hunnit med att fixa matsäck,
skicka iväg Linus, stryka (hade bara lite torr tvätt), frukost till mig och Ebba
plocka ur diskmaskinen och små plockat lite. Ibland flyter det på och då
är det bara att tuta och köra.

Nu blir det lite mys i soffan med dottern innan vi måste ge oss av.

God morgon!

Idag blev det ett besök på apoteket efter jobbet,
det var dags att fylla på vårt egna hem apotek.

Kommer inte ihåg om jag skrivit om det tidigare i bloggen men
vid ett tillfälle missade jag att hämta medicinen på apoteket.
Söndag kväll och vi saknade en sort till Ebba, det var ingen rolig upplevelse.
Eftersom det är en licens medicin fanns den inte att få tag på varken
på sjukhus apoteket eller barn avd (dom ringde även runt till andra tänkbara avdelningar)

Med tanke på hur hennes morgon blev har jag lovat mig själv 
att det aldrig ska hända igen.
 
Ebba har fyra olika sorter medicin mot sin epilepsi.
Lamictal, Absenor, Frisium, Diamox plus att hon har
Vagus nerv stimulator inopererad.
Det känns som några sorter för mycket, gjorde ett försök att gå ur
med diamox i November men anfalls situationen blev ohållbar.
Försökte också ta bort Absenor i Maj förra året det fungerade inte heller.
Trots att vi ökade till ursprungs mängd slutade det med att hon tillbringa
nästan 3 veckor på sjukhuset i Juni. Hon var så yr att hon inte kunde gå och kräktes
upp allt hon fick i sig. Tappade massor i vikt och det tog hela sommaren innan
hon återhämtade sig. Vad hon egentligen drabbats av fick vi aldrig någon klarhet i
trots mängder av undersökningar. Allt från eeg, röntgen mm.

Linus håller på att avsluta sin medicinering.
Han har bara Absenor plus sin astma puff nu.
Hoppas verkligen att det kommer gå hela vägen och att han kan få bli
anfalls fri resten av sitt liv. Det tycker jag vi är värda.

Dagens positiva;
Ebba har haft en dag utan anfall eller känningar i skolan.
Jobbat på bra i matten, svenskan och engelskan.

Tyvärr gick idrotts lektionen inte lika bra.
Nästan varje gång är det likadant, kanske beror det
på missförstånd kanske inte. Jag är inte där utan får det återberättat
av en besviken och ledsen 10 årig tjej och det känns i mitt mamma hjärta.

Idag spelade dom handboll och pga att tempot var för högt så hängde hon
inte med. Så kan det ju vara men samtidigt förstår jag att hon blir arg,
besviken och ledsen när hon aldrig får någon passning.

Allt arga och besvikna gör att hon ofta får utbrott,
slår i dörrar, låser in sig, svär, spottar helt enkelt lever rövare.

Det är ett problem som jag inte riktigt vet hur vi ska lösa.
Måste klura lite på det, vill inte/orkar inte ha en besviken tjej efter varje gång.
Dessutom mår hon själv dåligt av att få sin utbrott.
Hon skäms, blir ledsen och brukar till och med säga att hon är dum i huvudet.

Det sista du är lilla gumman är dum i huvudet, du är min lilla raring och
hela familjens prinsessa och Linus våran prinskorv.

Ebba har var ganska trött och hängig på förmiddagen.
Efter lunch och en tupplur så piggnade hon till så när Stefan kom
hem från hockeymatchen som Linus lag spela idag (utan Linus)
åkte vi iväg och spelade bowling.

Hon fråga oss när vi kom dit om vi verkligen hade med oss
stesolid (kramplösande medicin) Det är en fråga som dyker upp med jämna
mellanrum. Det är bra att hon påminner oss samtidigt som det känns tråkigt
att en liten tjej i hennes ålder ska behöva bry sig om sådant.



Hon var hur som helst väldigt duktig på bowling och det var väldigt
roligt att göra någonting för hennes skull. Men som vanligt var
det fel på mitt klot och banan lutade, bara när det var min tur. Konstigt!!

Ebbisen har börjat sova i egen säng, det har pågått några veckor nu.
Förr kom hon alltid över till oss redan efter några timmar men
nu sover hon själv hela nätterna. Hon sover fortfarande kvar i vårt sovrum
och steget till att låta henne sova i eget rum känns lååååångt.

Vill så gärna tro att det beror på att hon faktiskt har mindre anfall eller aktivitet
som stör hennes natt sömn. Som sagt hoppet är det sista som överger en.

Har börjat fundera en hel del på hennes framtid, det är väldigt jobbigt.
-Hur ska det gå när hon ska börja högstadiet?
-Hur länge får vi ha kvar hennes elevassistent?
-Kommer hon någonsin bli anfallsfri eller hyfsat stabil?

Tänk att alltid behöva ha någon vuxen i närheten, aldrig få vara riktigt ifred.
Aldrig få välja helt själv vad du vill göra utan måste kompromissa med andra.
Tänk att få vara hemma själv en stund när mamma åker till affären och köper mjölk,
kunna cykla till en kompis själv och sova över där. Få vara precis som dom flesta andra
tjejer och killar i samma ålder men så ser vardagen för min dotter ut.

De få gånger någon kompis vill leka så leker dom här, ska hon gå på disco i skolan
måste jag eller Stefan följa med likadant på kalas (om hon blir bjuden)
Vill jag titta på Linus när han spelar hockey eller uträtta något ärende måste hon med.
Hon kan inte vara själv.
Men jag hoppas hoppas hoppas att någon dag i framtiden ska hon också få uppleva
hur det är att få vara självständig.

Vi har underlättat för oss genom att slå ihop Stefans och Linus kalas.
Men givetvis var det mest Linus som firades av dom
som trots våran sjukstuga vågade sig hit.
(Än så länge är det "bara" jag som drabbats av magsjukan här hemma)

Linus fick en resa och kolla på F1 vid Nûrnberg ring i Tyskland.
Det blir en riktig grabb resa med morfar, Stefan, Magnus, Jonas,
Linus och min farbror Håkan. Släppa iväg sonen idet sällskapet känns lite
oroande, kan lova att det han inte kan innan kommer definitivt kunna efteråt.
Det blir nog en väldigt rolig resa och det känns bra att far & son får uppleva det ihop.




Under sportlovet blir det intensiv kurs på körskolan för moppe-kortet.
En spännande men nervös framtid med egna barn ute i trafiken.
Får hoppas att han är mogen för det och sköter sig så exemplariskt som bara min barn kan.



Ebba & Linus

Äntligen börjar jag återhämta mig.
Har varit magsjuk, blääää.

Trots att det är ca 1,5 dygn sen jag kräktes är jag
fortfarande matt, trött och yr.

Stefan har varit iväg med Linus idag (fredag) igen till vårdcentralen.
Dom tog lite prover - som såg bra ut och så
fick han fick inhalera.
Trots att han inhalera 2 gånger blåste han dåligt i pef-mätaren.
Blåste som bäst 330 idag, normalt för hans ålder bör ligga på 400-450.
Så nu ökar vi på astma medicinen och ska ta kontakt med astma läkaren på måndag.

Ebba är fortfarande förklyld och hängig.
Det blev ingen skola för henne igår utan Stefan fick vara hemma och vabba.

Om vi kommer lyckas få till något kalas för Linus i helgen återstår att se.

(Lyckades inte publicera under fredagen)

Även idag har jag varit hemma med Ebba.
Tycker hon varit piggare idag så imorgon blir det
förhoppningsvis skolan igen.

Hönapöna är uppe i 3 noll dagar irad,
snälla snälla hjälp oss att hålla tummarna för många fler.

Det är bara 20 dagar kvar till Ebba fyller år.
Hon har haft nedräkning ganska länge, så risken att någon
i den närmaste kretsen skulle missa det är inte troligt.

Mormor har hittat fram min gamla sudd samling.
Ebba älskar att sitta och plocka med dom så högst på önskelistan står
-nya sudd


Har glömt bort att presentera det senaste tillskottet i släkten.
Det är min systers familj som utökats med
Cockerpoo valpen Ludde.



Ludde är världens gosigaste och älskar att busa.

Jag är hemma med en snorig och hängig Ebba idag.
Hon har strax över 37,5 så hon har ingen feber, ännu.

Hon kom och grät förut för hon skäms!
Skäms, för att hon är sjuk och att jag måste vara hemma.

Lilla gumman, jag mår faktiskt inte så dåligt av att vara hemma
och mysa med dej.
-Det gillar jag om !!!

Idag blir Linus 15 år.

Det har hänt en hel del under dom här åren.
Som 1 åring var du otroligt rörlig och nyfiken.
Du stod på fönsterbräddan i vardagsrummet och tittade ut
eller klättrade upp på diskbänken.



När du var två trodde mormor att du sa -gulliga dej.
Men du berättade ju att du åt smörgås med leverpastej.
Det är inte lätt att göra sig förstod alla gånger.



Du var pappas pojke och trodde att han kunde fixa allt.
-Söööner, pappa laga.
Som 3 åring började du själv att fixa och laga i din snickarbod
som vi hade i klädkammaren.



Du blev storebror när du var 4 år.
En stolt och otroligt snäll brosa, det är du fortfarande.
Världens bästa, tycker Ebba.



Du har alltid älskat farter, så när du som 5 åring fick börja på
cross skola var du lycklig och jag rädd.



Hösten när du är 6 år får du ditt första epilepsi anfall.
Jag trodde att du skulle dö och tror aldrig jag varit så rädd i hela mitt liv.
Rädslan över att någonting ska hända dig kommer aldrig försvinna.
Jag är och kommer alltid att vara en höns mamma.



Åren efter det har bara försvunnit det har givetvis hänt massor
under tiden och du har gjort oss både glada och besvikna.
Men vi är otroligt stolta över att ha en sån underbar son.