Jag bara tänker


Idag har det varit två frånvaro anfall hittills. Ett i skolan och ett hemma men Ebba säger att hon bara satt och tänkte. Kanske är det så att hon inte upplevde dom som anfall eller också vill hon få en anfallsfri dag till. Vet inte riktigt vad jag ska tro men det jag såg upplevde jag som ett frånvaro.

Idag var det bad igen med skolan så det är en trött tjej som vi försöker hålla vaken en stund till innan det är god natt.

2 i rad


Går på nålar och väntar, när var och hur kommer det. Att det ska vara så svårt att njuta. Tur att Ebba kan det. Hon är på ett strålande humör och njuter av varje minut som hon slipper anfall.

Min stora lilla tjej, lika klok och förståndig som hon kan vara lika oförstående kan hon vara i andra sammanhang. Det är inte alltid så lätt när det kroppsliga och det mentala inte går hand i hand. Men när hon mår bra så njuter hon fullt ut och det är underbart att se.

Humörssvägningar

 
Kanske är det spänningen som gjort att det varit
lite rörigt i helgen både med anfall och humöret.
 
Eller är det så att hon blivit tonåring,
och att det är sitt tonårs humör hon vissade upp.
Det var iallefall ingen av sina bättre sidor hon vissade
oss i lördags morse. Det jobbigaste var att jag själv
inte orka hålla ihop utan tappade fotfästet helt.
Det gör man lätt när nån river och spottar på en.
För att inte göra saken värre än den redan var
valde jag att åka hemifrån, hann knappt ens lämna
tomten innan det kom ett anfall.
 
Vet inte om man kan skylla på det,
men det är ändå lite konstigt att det ofta kommer
ett strax efter hennes utbrott.
 
Tråkigt är det och dyrt blir det.
Jag löste min frustation och ilska med att åka och
shoppa lite kläder och en ny handväska.
 
 
 

Sjukhusbesök


Dom 11 stygnen är borta, det gick jätte bra och det ser riktigt fint ut.
Det gamla ärret ät borttaget och det här ser ut att kunna bli lite finare.

Även på sjukhuset blev hon uppvaktad idag, med biobiljetter från min stora dag.
Såg att Min stora dag fått 6 miljoner från postkodlotteriet. Hade tänkt säga upp våra lotter där men kommer fortsätta. Att svårt sjuka barn uppmuntras är bra,
det är dom värda. Kanske har jag tur och vinner massor av pengar på lotterna. Då kan vi sätta lite guldkant på våran vardag.

Ebba 13 år


Idag firar vi prinsessans födelsedag och att stygnen ska bort.

Hon väckte mig väldigt tidigt och fråga om det inte var dags för mig att gå upp,
det var dags för sång, paket och frukost på sängen tyckte hon. Men som tur var "sov" hon när vi skön sjungande startade upp födelsedags firandet.

Nu hoppas vi på en lugn och härlig dag.
Gårdagen bjöd på en hel del anfall, akutmedicinering och trött Ebba.

Idag ska vi fira och alla är inte välkomna till oss då, en anfallsfri dag är beställd.

Djupa dalar & höga berg

 
Är återigen inne i en svacka,
känns som dom kommer lite väl tätt.
Försöker verkligen att se på saker och ting från den
ljusa sidan men det mesta blir kolsvart ändå.
 
Glädjen över livet, familjen, jobbet
är inte vad den borde vara.
Ändå vet jag att jag har en fantastisk familj,
det är inte dom det är fel på.
 
Mitt livspussel går inte ihop,
är jag här får jag dåligt samvete
är jag där får jag det också.
Hur jag än vrider och vänder på mig har
jag röven bak. Hittar ingen lösning på det heller.
 
 
 
 

Bättre och bättre


Idag har hon bara sovit en gång och värken i såret har minskat.
Har rådfrågat läkaren och han ser inget hinder att vara på fritis, eftersom hon återhämtat sig bra så gör vi ett försök imorgon. På fredag ska vi tillbaka till sjukhuset för att ta bort stygnen.

Vi har haft besök av Ann och Saga idag, det var en sliten tjej som kom men när hon återhämta sig fick vi höra en pratglad Saga lära Ebba ett nytt spel på Ipaden. Blev glad i hela kroppen ❤

Feb. 17, 2013


Mycket film och spel har det blivit, Ebba varken vill eller orkar så mycket mer.
Ska vara hemma imorgon med henne sen är tanken att hon ska vara på fritis.
Får se hur det utvecklar sig.

Igår kväll testa vi ett nytt recept som dietisten fixa efter Ebbas önskemål.
Korv, broccoli och brunsås.
Jätte smaskigt, så gott att det blir favorit i repris idag.

Lite sliten


är Ebba idag men annars fungerar det bra. Förutom att hon har ont där dom varit inne, men inte värre än att det hjälper med Alvedon.

Vns;en är inställd precis likadant som innan. Så kommer den få vara till strax innan påsk, då vi kommer att justera den. Är positivt inställd till den barn neurologen som vi träffade för första gången i torsdags. Hon verkar väldigt kunnig både på VNS och kost. Hade intressant dialog angående kosten och tilläggs vitaminer. Hon och vår "gamla" läkare kan bli ett bra team ihop.
Ett nytt hopp har tänds.

Batteribyte


Idag har Ebba fått en nya VNS dosa, en med bättre batteri kapacitet. Allt skedde under narkos, något jag inte känner mig så bekväm med. Men allt har gått bra. Proffsig personal som fick oss att känna oss lugna innan. När hon väl vaknade till på uppvaket fråga hon om vi kunde åka hem för hon var ju hungrig.

Nu sitter vi på avdelningen och väntat på att träffa neurologen, som ska ställa in VNS;en innan vi får åka hem.

Måste än en gång berömma min oroligt tålmodiga unge. Som finner sig i det mesta.

Gäller att ha koll

 
Har haft telefon kontakt med en sköterska på sjukhuset idag,
vi gick igenom hur och vad som kommer hända på morgonens besök
och fredagens operation. Klok som jag är skrev jag ner det
läkemedel som hon nämde att Ebba skulle få på fredag morgon.
 
Efter samtalet kollade jag på listan vi fått från Astrid Lindgrens
och naturligtvis står det inte med där. Trots att jag frågar om det
ska vara okej för Ebba att ta det, så blir det fel.
Det är det här som är nackdelen med att behandlas på olika sjukhus.
 
Har sökt med ljus och lykta efter någon i keto teamet men inte
lyckats få tag på någon än, hoppas det löser sig tills imorgon
så vi kan fixa till det på läkarbesöket.
 
Känns inte lugnare eller bekvämmare efter det här.
 

Rätt okej


Dagen har varit ganska bra, få men ganska intensiva anfall.
Nu längtar vi efter en noll dag, det känns som det är dags igen.

Efter fritis åkte vi till gammel farmor och gammel farfar. Dom blir så glada när vi kommer. Varje gång jag varit där, bestämmer jag mig för att bli bättre och åka oftare. Men livspusslet är svårt att få ihop.

Imorgon är det bad med skolan. Ebba älskar det och jag går på nålar. Både två brukar vara helt slut efteråt.

Håll dig frisk


Ebba har haft en hel del anfall idag. Börjar bli lite orolig för att det är någon infektion på gång, normalt vill jag ju gärna att det är så. Så man kan skylla på något. Men nu hoppas jag att hon får vara frisk. Vill verkligen få till fredagens batteribyte i VNS;en, så vi kan gå vidare och påbörja nästa medicin sänkning.

Borta bra men .......

 
Riktigt klyschigt men så är det.
Är ändå så glad att jag verkligen åkte iväg.
 
Tro det eller ej, men huset stod kvar.
Alla hade överlevt utan att mamma "the one and only" Malin
var hemma. Konstigt men dom tycks klara sig rätt bra
även fast jag inte var hemma och hade full koll.
 
Några små incidenter hade vissligen inträffat,
men för att dölja det hade den berörda lilla herrn
städat sitt rum. Tyvärr hjälper ju inte det när både
facebook och instagram skvallrar.
Men jag är stolt att mitt / vårt tjat har gått in.
- Kom hem eller ring vad som än har hänt.
 
 
Hur som helst är jag så glad över att fått träffa alla dessa
underbara personer som jag gjorde i helgen.
Var väldigt rädd innan för att det skull ta mer energi av
att höra andra men det blev precis tvärtom.
 
Mitt kanske kommer jag anmäla Ebba till sommarläger är nu
helt ändrat. Hon är anmäld.
Har lärt mig massor och hoppas att både vi och hon kommer
utvecklas och få må gott av det.
 
 
 

Rysningar


Fy f-n, vad mycket stress vi lever i.
Det har varit intressant och jobbigt att lyssna på de andras berättelser.
Det är väldigt igenkännande, den stora skillnaden är att i deras fall kan jag se miljoner av lösningar. Varför gör som inte si eller så. Hur svårt kan det vara?

Men det är precis så svårt, att släppa lite grann på sitt ansvar. Stressen och kontrollen har oss i ett järn grep. Ett grep jag inte tror att man kan förstå om man inte lever i det.

Givande


Det började lite stelt. Jag satt och tittade på de andra mammorna och pappan, det kändes inte som vi skulle ha någonting gemensamt. Men jädrans vad fel jag hade, tillsammans med dom här underbara personerna har jag berättat saker jag aldrig skulle nämna för andra.

Det har varit delvis rätt tungt men alla har bidragit till att öppna mina ögon. Framför allt en underbar tjej på strax över 30 år som själv har ep. Hon spred så mycket energi omkring sig.
Anna som hon heter jobbar i ungdoms sektionen och anordnar läger för våra ungdomar. Efter att lyssnat på henne förstår jag att det är dags att släppa taget lite, men bara lite. Tycker inte behöver ha så bråttom.

Ett exempel hon drog var att få ett anfall på ett disco, hon har dagliga anfall. Det hade förmodligen även kommit hemma.
Vad spelar det för roll, hon hade haft väldigt roligt innan anfallet. Det tog skruv, självklart måste det vara roligt. Varför ser jag faror överallt.
Det är dags för nystart. Kanske kommer jag anmäla min prinsessa till ett sommarläger. Låter henne komma bort från oss och lära känna andra i hennes situation. Observera kanske, det här måste övervägas noggrant. Hon är ju lite unik min tjej och hennes mamma är ju the one and only som klarar av det, eller?

Hemifrån


En skön men jobbig känsla. Vill gärna vet men ändå inte. Kontroll behovet är så stort och läskigt. Vad skulle jag själv kunna göra bättre än Stefan, förmodligen ingenting annat än att vara mamma. Inom mig finns en lite röst som säger att mamma är det bästa som finns. Konstigt egentligen, för min egen del betyder både mamma och pappa lika mycket. Gäller det känslor är det nog mamma som gäller men annars är det ingen skillnad.

Vård av barn


Har varit hemma med en hängig Ebba idag. Magont och förkylning gjorde att vi valde att vara hemma och vila.
Hon har varit väldigt trött men klarat sig bra från anfall, bara några mindre.

Är hon lika pigg imorgon som hon varit under eftermiddagen / kvällen får hon går till skolan imorgon. Det ser hon fram emot, det är ju pappa som ska hämta.

Själv ska jag iväg på föräldrarhelg, få träffa andra i liknande situation som vi. Det är lite skräck blandad förtjusning.
Spännande och skrämmande, hoppas verkligen att jag får massor av energi med mig hem.

Vinterlek


Ebba är så glad över att det snöar igen, själv hade jag nästan lite vårkänslor.
Men när prinsessan ber om att få vara ute och leka i snön, tränger jag gärna undan vårkänslorna och njuter av att se henne nöjd och glad.

Har även fyllt på energi banken genom att varit på fotvård idag och ännu bättre umgåtts med sonen. Härlig kvalitetstid, att shoppa ihop med Linus.

Det gick ju bra


att vara hos moster.
Det är dags för mamma och pappa att börja lita på andra. Men det är svårt när man är så bra som vi. Oersättliga och bästaste Ebba skötarna ever.
Vi gör små tappra försök då och då och kan efter den här dagen konstatera att det gick bra.

Utflykt


Vi har varit iväg till sjön Tisaren och åkt skridskor och grillat. Morfar som inte åkt skridskor på många år blev sugen att prova på när Ebb berättade att hennes farfar kan åka. Så igår blev det skridsko inköp och idag premiär tur med barn och barnbarn. Både Ebba och Freja blev förvånade över att han kunde.

Jag och Stefan ligger nu i soffan och slöar under tiden som Ebba är hos moster och leker med Freja. Skönt, ovanligt och lite läskigt.

 

17 år

 
Det är 17 år sen jag blev mamma första gången.
En lite skrynklig hårig unge,
sötast utav alla. Det konstiga var att dom andra
föräldrarna på BB inte förstod det.
 
Tror det var något fel på dom,
att dom inte fatta eller såg att vi hade fått den finaste av oss alla.
 
 
 
 

barnmedepilepsi

En blogg om hur vardagen går ihop, tillsammans med epilepsi.

RSS 2.0