Finns det verkligen någon rättvisa?
Det är en återkommande fråga i mitt liv.

Läser i bloggen om Saga att det är tufft.
Varför?
Varför, kan inte våra älskade ungar få må bra.

Ebba reagerade igår på att pojken som red innan
henne inte kunde prata utan gjorde andra ljud för
att bli förståd. Hon tyckte det var konstigt och vi
började prata om orättvisor - om varför en del
har sjukdomar / handikapp.

Det är svårt, jag vet att det finns dom som har det
mycket värre än vi. Vet att jag tänkte så i början
men efter så här många års kämpande och
vetskap om att hon inte är tillräckligt sjuk för att få
den hjälp hon behöver men ändå för sjuk för att
klara av dom krav som samhället ställer.
Det är ett evigt kämpande mot både
samhället och hennes förbenade epilepsi.

Det är svårt, vet inte riktigt vad jag ska tycka
och tänka om det. Allt jag vill är att min
älskade prinsessa ska bli bättre.
Helt anfallsfri kommer hon kanske aldrig kunna bli,
men bättre än så här är min högsta önskan.

Kämpa på,
plötsligt händer det.
Nån dag i framtiden kommer
det vända för alla härliga kämpar.