Hur mår vi?
Fick hämta hem min prinsessa igår,
efter ett stort anfall i skolan.
Det är våran vardag och inget konstigt.
Men så här ser våran och många andras vardag ut.
När folk frågar hur vi mår,
så blir svaret oftast
- vi mår bra!
Oftast mår vi bra,
epilepsin är det som ställer till det.
Men vi försöker ändå ha en så "normal" vardag
som möjligt. Men den kantras av anfall.
Precis som för vilken familj som helst
har vi bättre och sämre dagar.
Kan inte ens föreställa mig hur en vardag utan
Ebbas sjukdom skulle se ut.
Men längtan finns,
att Ebba någongång i framtiden ska få
en enklare och helst anfallsfri vardag.
Allt det här har format oss,
troligtvis till det bättre.
Har numera mindre krav, glädjs åt små saker
och har insett att man måste vara rädda om varandra.
Ingenting är för evigt eller självklart.
Som jag sade till en fröken på Lukas skola igår. "Vårat liv är format efter Linn´s sjukdom, hur hon mår. Det är så vårat liv har blivit"
Hoppas det blir lugnt för Ebba nu, kramar.
Vilken fantastisk bild - har du tagit den? Jag känner så med dig i det du skrivit. Livet är epilepsi - trots att man försöker leva ett "vanligt" liv så går inte det med epilepsi i familjen. Men det blir ett vanligt liv för oss... som du skriver så gläds man åt det lilla och tar vara på varandra och är rädda om varandra på ett annat sätt än tidigare. Kramar i massor och vi ses <3
