Räknar till tio och biter mig i tungan.
Livet är tålamods prövande ibland.
Hos oss är det definitivt inte på topp och roligt varje dag. Att bli hindrad och behöva avstå eller skjuta på diverse saker pga epilepsin är inget jag accepterat eller kommer att acceptera.
Det är skit och astråkigt varje gång det händer. Givetvis finns det med i vår vardag men just nu hatar jag när det händer. Vill kunna planera, vill leva utan att behöva anpassa livet efter epilepsin.