Andra i år


För andra gången i år
hade Ebba tre helt anfallsfria dygn.
Så får det gärna fortsätta.

Hon blir själv väldigt
besviken när nollan bryts.
Försöker varje dag att få 
henne att fokusera på allt som
fungerar och är bra.

Jag är likadan skulle kunna
nämna 10 dåliga sidor hos mig
eller någon annan utan betänke tid.
Tvärtom är svårare.

Vardagligt beröm är så mycket svårare
att ge än kritik. Tar så mycket för givet.
Berömmer aldrig när tvätten 
faktiskt ligger i tvättkorgen men
kritiserar när den inte gör det.
Lika så med disk, träningsväskan mm

Kanske många som tycker att det inte
ska behövas men visst är det
väl roligare att någon ser och
berömmer det man gör,
oavsett vad det är.

Så tack Stefan för att du tog tag
i strykningen igår.
Tack min son för den värdefulla
stunden vi fick på Sveas café.
Ebba tack för att jag att du gärna
vill ha med mig att spela spel
(Även fast jag gäspar, tittar på tv
och kollar mobilen samtidigt)


Kommentarer
Ann

De positiva bitarna mår man bra av att lyfta fram men som du skriver, beroende på hur man är, så kanske det är svårt... Men fortsätt träna på att vända tankarna Malin 💜
Så härligt med tre anfallsfria dagar, hoppas på fler och njut de dagarna. Kram!

Svar: Är inte alltid så lätt men jag tränar på och blir bättre och bättre
Kram
Malin

2015-02-10 @ 06:49:13
URL: http://ketogenmat.webblogg.se
pia buhr

jag har satt upp ett papper där jag varje dag sätter upp ett hjärta. rosa för elins bra dagar och grå för de sämre dagarna,detta för att inte bara fokusera på de dåliga dagarna utan se att det är mkt rosa på tavlan oxå kram

Svar: Får vi kanske ta efter
Malin

2015-02-10 @ 13:04:21
Anonym

eftersom jag håller på mkt med scrapbooking kan jag fixa detta till er om ni vill skriv isåfall till min emailadress hälsn pia

Svar: Tack snälla, kanske får bli så om mitt och Ebbas tänkta pyssel inte blir av
Malin

2015-02-10 @ 17:53:25


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

barnmedepilepsi

En blogg om hur vardagen går ihop, tillsammans med epilepsi.

RSS 2.0