Underbar morgon

Åh, vad jag önska att jag var ledig och kunde få vara tillsammans med
Ebba idag. Hon var på ett strålande humör,
ögonen glittrade och det bara lös glädje om hela henne.
 
Att Ebba mår mycket bättre än på länge går inte att ta
miste på. Det är skratt, prat, mys, minnen som dyker upp,
lite ilska i en underbart härlig blandning.
 
Kom på mej själv med att sitta och le på väg till jobbet,
sjungandes på Ebbas favorit Markoolio.
Hennes livsglädje smittar av sig.
 
Underbara prinsessan Ebba
 
Vi brukar tävla och se vem som lyckas komma först till skolan
av oss och Ebbas assistent, eftersom vi inte är så jätte bra
på att hålla tider så förlorar vi oftast.
 
Imorse när jag såg Ingelas bil på parkeringen sa jag till Ebba
att det är svårt att vinna över henne.
Ebba funderade en stund innan hon sa
- jag tror hon slarvar med att borsta tänderna bara för att vinna!!
 
För inte kan det väl bero på att hon är duktig och kommer itid till sitt arbete.
 

Tankar

Det har gått några veckor sen förra inlägget,
det har inte hänt något speciellt sen dess.

Vi som familj försöker leva ett sånt normalt liv som det bara är möjligt tillsammans med epilepsin och kosten. Egentligen skulle jag vara gladare än på länge eftersom Ebbas anfall har blivit färre och mildare men....

Det har även gett mig mer tid till att tänka och reflektera över allt. Det är många tankar och känslor som behöver bearbetas.

Allt vi önskar nu är en härlig skön sommar som ger oss massor av energi påfyllning. Vi har nedräkning för om 3 dagar har jag och Ebba semester. Linus som sommarjobbar som ledare på fotbollsskolan kommer också få njuta av ledighet och slappar dagar. Stefan kommer däremot jobba en vecka längre innan han får semester.

Var rädda om varandra

Upp & Ner

Upp och ner, ner och upp.
Precis så känns mitt liv.

Det finns många ljus glimtar som ger oss hopp,
men mitt i dom förvandlas våran prinsessa till ett monster.
Hennes humör skiftar och hon blir arg som ett bi.

Det började redan i fredags när vi var på läkarbesök
på Astrid Lindgrens. Hon blev galet arg, för att
undersökningen av hennes VNS tog för lång tid.
Det tog extra lång tid eftersom det strulade med
apparaten. Tur att det bara var lite strul och inte själva
VNS;en det var problem med. För då hade det nog tagit
ännu längre tid. Efteråt skämdes hon för sitt utbrott
och sköterskan Charlotte lovade att be dr Per
om ursäkt från en ångerfull Ebba.

Resten av den dagen var hon nerstämd och ledsen.
Många tårar rullade ner för kinderna.

Igår var det dags igen, monster Ebba dök upp.
Arg som ett bi för ingenting.
Likadant idag igen.
När jag försökte prata med henne blev jag
sparkad rakt över bröstet.
Det gjorde rejält ont och gör det fortfarande.

Det positiva just nu är att anfallen har legat
runt 4-5 st per dag och dessutom varit
mildare än vanligt.
Kanske är det det som är problemet,
helt plötsligt finns det ork till annat!!!

barnmedepilepsi

En blogg om hur vardagen går ihop, tillsammans med epilepsi.

RSS 2.0