Kompis
Hade iallefall vad vi trodde en
helt oplanerad lördag framför oss.
Så jag blev lite förvånad när det
ringde på hemtelefonen och en
pappa i andra änden ville lämna
en vägbeskrivning hem till sig.
Våra töser hade via sms bestämt
att det skulle funka. Eftersom Ebba
aldrig lämnas själv, var vi lite
kluvna till hela idéen. Även fast
kompisen har samma problematik så
kändes det inte helt okej att lämna
min juvel till någon som inte träffat
henne tidigare eller inte har
någon koll på hennes anfall.
Hur som helst kände dom sig trygga
med att låta sin tjej vara hos oss.
Hon är hyfsat stabil och
akutmedicinering behövs sällan.
Lördagen blev inte riktigt som jag
trodde men glad och lycklig kan
jag konstatera att våran tjej
tog ett steg framåt. Hon ville
och vågade/kunde ta ett eget beslut.
Med hjärtat i halsgropen vaktade
jag två helt orädda badare.
Kommentarer
Ann
Härlig läsning 💜💜💜
Trackback
