Ny vecka nya utmaningar
Redan sista veckan i februari, känns inte som det var så längesen vi hade julledigt.
Den här veckan är det dags för kortis igen.
Egentligen hade vi sex dygn inplanerade men har själva valt att korta ner till fem.
Hon brukar normalt vara borta 3-4 dygn i sträck. Som vanligt är det tudelade känslor.
Har stort behov av egen tid men samtidigt gör det ont. Varför ska vi behöva lämna bort vår älskade unge. Jobbigast av allt är att vi måste lita på så många andra. Vi vet aldrig vem/vilka som jobbar. Att vi dessutom får känslan av att det är förvaring
beroende på vilken personal som är på plats gör det inte enklare.
Är inne i en period där jag sörjer och ifrågasätter varför det blev som det blev.
En fråga vi aldrig kommer få svar på.
Att man dessutom måste slåss och kämpa varenda dag för att livet ska bli så bra som möjligt känns fruktansvärt.
Kommentarer
Trackback
