Juli månad har varit en bra månad.
Ebba hade sammanlagt 7 st känningar.
Det är rekord, så här bra har hon aldrig mått sen
hon fick sin epilepsi.

Vi har inte ens behövt ge henne stesolid för att
bryta anfall/känningar.
Det känns underbart.

Hoppas det forstätter så här och bara blir
bättre och bättre.
Det är hon värd våran lilla skrutta.

Vad skönt det skulle vara för henne, om hon kunde
vara som en "vanlig" frisk 9 åring.
Kunna cykla iväg till en kompis, eller bara kunna vara hos
någon annan utan att ha med mamma eller pappa.

Jag tror inte att så många andra runt omkring Ebba förstår
hur begränsat hennes liv är.
Under dom här snart 5 åren har vi vaktat henne varje vaken
och sovande minut. Alltså 24 timmar om dygnet.

Det låter kanske larvigt, men hon har haft så långa och
många anfall att vi inte vågat annat.

Vi har varit med om att anfallen inte bryts av stesoliden och har
fått åkt akuten med henne MÅNGA gånger. Att sitta på akuten
och se läkarna jobba omkring henne är inte så roligt.
Dom 3 gånger hon varit så dålig att hon hamnat på IVA,
vill vi aldrig mer behöva uppleva.