Ibland går det nerför för att sen gå upp. Just så känns mitt liv just nu.
Den här veckan har jag varit i skolan på möte angående Ebbas basutredning.
Positivt= Ingen mer diagnos
Negativt= Special pedagogen i skolan sa att även om hennes kunskaper inte
platsar en särskola, så gör hennes sätt och betende det.

Jag vet att hon inte är som andra barn, men hon är min och jag ÄLSKAR henne.
Sluta hitta fel på henne jämt, jag vet massor av saker som hon är bra på.

Sen var det dagens läkarbesök. Hennes läkare blev jätte glad över att hon svarar så
bra på diamox. Så nu börjar han fundera på ketogen kost. Det är verkligen det sista jag
vill ha. Det känns bara besvärligt och kommer förmodligen att ta massor av tid.
Vilken tid då? Det betyder att jag måste sluta som ledare i Linus handbollslag eller
Stefan som materialare i hockeylaget.
Just dom sakerna har gjort att vi orkar, vi behöver (egen) tid och göra det vi tycker
är roligt. Så just nu känns allt som en stor uppförsbacke.
Dessutom regnar det . BLÄ!!