Finns det någon rättvisa?

Nu är väntan över för den här gången.
Lite trött och sliten men ändå en mer harmonisk tjej.

Lilla gumman tänk om det kunde lugna ner sig lite och
du kunde få må bra. Inte behöva sova middag varje dag
för att du blir så trött av anfall och mediciner.

Livet känns inte rättvist,
men jag lovar dig min älskade prinsessa att vi ska
göra allt vi kan för att det ska bli så bra som möjligt.


Vi har hunnit med det vi hade planerat.
Shopping hos mormor och besök hos Gunda.
Det är härligt att se Ebba och Gunda tillsammans.
En ålders skillnad på 79 år men ändå så trivs dom båda 
två i varandras sällskap. En mysig gemenskap.


 
Sommaren 2006


2007


2009


2010



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

barnmedepilepsi

En blogg om hur vardagen går ihop, tillsammans med epilepsi.

RSS 2.0