Vårdbidrag
Ibland tar det tid innan poletten trillar ner.
Men igår när jag läste beskedet från försäkringskassan
- då förstod jag.
Min dotter är sjuk.
Självklart är det en lättnad att vi får vårdbidraget beviljat
men att ha det nedskrivet på papper hur mycket extra
vård och tillsyn hon faktiskt behöver, det känns i hjärtat.
Men inga pengar i världen kan ersätta det hon missar.
Givetvis kommer det att underlätta vår ekonomiska situation.
Vi får större möjligheter att vara lediga eller gå ner i tid.
Men fortfarande är våran största dröm att hon ska få
bli anfallsfri eller åtminstående ha längre anfallsfri perioder.
Att vara 11 år och alltid vara i behov av någon vuxens närvaro
är inte enkelt för Ebba.
Det är inte enkelt för oss vuxna heller.
Att aldrig vet var och när ett anfall händer gör det extra svårt.
Har letat mönster men det finns inga.
Skulle så gärna vilja ge henne lite frihet, få chans att växa,
men det är svårt att släppa taget. Rädslan finns hela tiden med oss.
Älskade lilla hjärta,
vi håller tummarna och hoppas att det snart vänder.
Hade samma känsla när jag fick intyget från Linn´s läkare om egen resurs. Jag läste det, lade det åt sidan och tänkte Nä, det är inte Linn Eller när Linn´s läkare sade till mig för ett tag sedan att vi skulle gå vidare och få avlastning någon lördag varje månad. Nä, vi är inte där ännu Vi vill ju inget annat än att våra barn ska få vara friska och ha samma frihet som andra barn. Linn är fortfarande så liten och förstår inte. Men Ebba är så stor. Livet är verkligen orättvist och pengar kan verkligen inte ersätta... Men det kan hjälpa till lite i den ekonomiska situationen. Stor Kram <3
