Ebbas anfall fortsätter att följa sitt mönster.
4-5 dagar som är okej för att sen gå fullständigt åt fanders.

Idag var det dags igen.
En stor kramp som var tvungen att brytas med Stesolid.
Ebbas assistenter Caritha och Sanna stod i valet och
kvalet om dom skulle larma ambulans.

Som tur var behövdes inte det den här gången.
Men det var en rejält sliten tjej som jag hämtade hem från skolan.

Jag tror vi är lyckligt lottade som har en rektor som ser till att Ebba
har assistent på heltid. Dom är två stycken som delar på tjänsten.
Vet inte vad jag skulle ta mig till utan dom.
Vi har ett ganska tajt förhållande med varandra och ibland
är det tufft. Men oftast eller nästan jämt fungerar det super bra.

Tyvärr så fortsätter det strula även när vi kommer hem.
Anfall på anfall, så till slut får jag bryta med stesolid igen.
Så nu ligger hon helt utslagen och sover.
Mitt lilla hjärte gull - finns det ingen rättvisa?



Var rädda om varandra.