Ebbas anfall håller sig runt 7-9 stycken per dag,
så det är fortfarande en förbättring mot tidigare.

Nästa vecka är det dags för provtagning igen,
ser det bra ut är det dags att skärpa till kosten yttligare.


I tisdags var hon iväg och red.
Orkade 45 minuter på häst ryggen,
en otrolig skillnad mot dom tidigare max 20 minutrarna.



Har sagt det förut,
det är inte så stora saker som behövs för att få mig glad.

Vi var och hälsade på min farmor och farfar igår,
dom har inte heller så stora krav.
Ett besök av mig och Ebba var allt som behövdes
för att muntra upp och glädja dom.

Att få hem sonen efter 4 dagar i Italien är också glädje.
Dom har haft en toppen resa och fick
högsta betyg av lärarna och föräldrarna som var med.
Men nu är han hemma igen och jag kan andas ut för den här gången.

Har bestämt mig för att se glädjen i vår vardag.
(inspirerad av Ann)