Mer tid, önskas

Veckorna går alldeles för fort.
Idag är det redan torsdag,
känns som tiden springer ifrån mig.

Har nu en 16 åring hemma,
känns inte så länge sen som han låg på min mage
och vi låg i soffan och hade mys.
Det är inte ofta men ibland lyckas jag fortfarande
få en kram eller att han kryper upp i soffan.

Lilla Ebba gumman har haft några tuffa dagar.
Hon har haft några större anfall med kramper,
ett som vi fick bryta med epistatus mitt under kalaset igår.

Vet inte riktigt varför det blir så här, man vill så gärna ha en förklaring.
Trodde att hon kanske var på väg att få feber,
men hittills har hon normal temp.
Möjligen kan det vara magen som spökar,
den är uppblåst och den har inte fungerat som den ska.
Ökade på hennes movicol och hoppas på att
det hjälper magen att komma igång igen.
Eller så är det helt enkelt denna förbannade
epilepsin som vill leva ett eget liv,
utan någonsom helst hänsyn till dess ägare.

Nu hoppas jag på att hon får en lugnare dag idag
och att hon kommer orka med hela skoldagen inkl fritis.
Att stressa och försöka hinna hämta henne när skolan slutar
är ingen idé, hon älskar verkligen att vara på fritis.
De dagar man vill lätta på sitt samvete och hämtar tidigare,
blir hon mest sur och undrar varför.



En härlig vinter bild från förra året







Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

barnmedepilepsi

En blogg om hur vardagen går ihop, tillsammans med epilepsi.

RSS 2.0