Hopp och förtvivlan
Vet att man inte ska jämnföra sig med andra.
Men det är svårt, det känns lite som när barnen var små.
Att vissa pratar tydligare - när andra har fullt upp att gå.
Man var lite stolt när ens egna kommit på något innan
dom andra, samtidigt som man ibland var lite fundersam
över varför dom inte kunde göra si eller så.
Jag var ung då och erfarenheten borde gjort mig klokare,
men det är svårt att inte jämnföra sig med andra.
Men min önskan är så stor,
att man ska hitta någonting som faktiskt kan fungera för Ebba.
Är livrädd för att inte det här heller kommer att fungera.
Att hon precis som Saga kommer behöva avbryta,
utan att vi nått några framgångar.
Samtidigt kan det var så att det är rätt metod för
min älskade prinsessa, men om .........
Vad gör vi då?
I helgen ska jag försöka hämta krafter,
bara vara och njuta av mina älskade ungar.
Malin - sänder över styrka och kraft till dig och jag önskar av hela mitt hjärta att detta är rätta vägen för Ebba. Och visst är det svårt att låta bli att jämföra - det gör vi alla. Känner igen mig i det du skriver om rädslan men låt inte den vinna över dig, har kännt den också. Känner så med dig och ha en myshelg med din familj. Kram <3
Håller med Ann, vi alla jämför och blir ledsna när vi ser hur jämnåriga fixar saker som inte våra älsklingar gör men vi håller tummarna benhårt att det är rätt väg för Ebba och inga kan vara gladare an vi om det funkar för er. Vi unnar ALLA i samma sits som vi att få det bättre. Se rädslan i vitögat för det är då du märker att den inte existerar i verkligheten min vän <3
Önskar er det bästa, hoppas av hela mitt hjärta att detta är rätta vägen för Ebba.
Stor kram <3
