Dagarna snurrar på och det är svårt
att få tiden att räcka till.

I torsdags var jag för första gången i mitt
liv på en rättegång. Linus blev inte dömd.
Det känns bra med tanke på att han inte visste
om att moppen var trimmad.
Mopeden är nu återställd och går fortfarande i samma
hastighet, vilket inte är ovanligt enligt handlaren.
Det är väldigt få som håller exakt hastighet.

I fredags tog jag och Ebba en tur till Ann och Saga.
Kändes skönt att prata av sig med någon annan
som har en liknande situation som vi. Dessutom hade
tjejerna roligt ihop. För Ebbas skull tror jag att det är
både nyttigt och viktigt att få chans att lära känna andra
som också har epilepsi. Att slippa känna sig så ensam.


Idag finns mina tankar hos Jenny och Linn som
är inlagda på IVA för att genomgå en undersökning.
Förhoppningsvis kommer det att ge svar och
möjlighet till anfallsfrihet.

Även idag önskar jag av hela mitt hjärta att
våra älskade kämpar ska få en lättare vardag.
Fortsätt kämpa
Saga, Linn, Abbe, Sophie, Hugo, Malte och alla andra.

Kanske är det dags att vi klättrar upp och petar
till han där uppe, för han verkar ha missat hur vi har det här nere.