Det var provtagningsdags igår igen,
ketonerna var upp i 3,8 och målet är mellan 4-5.
Så det går åt rätt håll.
Det är ingen garanti för att det kommer
fungera men iallefall en indikering på att
 hon kan svara på kosten.

Förhoppningsvis kan vi snäppa åt kosten
yttligare lite grann och se om det hjälper.

Vi har fortfarande inte behövt bryta med akutmedicin,
och anfallen som gör henne frånvarande,
okontaktbar har blivit färre.

Har under veckan som gått pratat med Ebba
om det här med kosten. Hon vill inte ha sin
epilepsi men har fortfarande lite svårt att
aceptera att ALLA andra får.

Trots dom små portionerna är hon mätt efter
varje måltid och klarar sig tills det är dags för nästa.
Vi får bra recept av dietisten Zandra,
som dessutom är väldigt duktig på att uppfylla Ebbas önskemål.
Men det hon saknar är snacks och att äta på McDonalds.

Vi kommer fortsätta att kämpa och se vilka
resultat vi kan nå. Trots allt vet jag att det finns
barn som blivit både anfallsfria och medicinfria med
hjälp av kosten.


Idag ska jag med Linus till sjukhuset för ett besök
hos epilepsi sjuksköterskan Eva.
Han avslutade sin medicinering juli 2011 och
det har fungerat bra. Tror nog att alla föräldrar med
16 åringar är oroliga när dom är ute.
Jag kan bara hoppas att Linus förstår att han måste
vara mer förståndig och försiktig.
Just den biten vet jag att Eva kommer ta upp idag,
ett bakslag pågrund av ungdomligt oförstånd
vill vi inte ha.

Små barn små bekymmer,
stora barn stora bekymmer
skratta jag mest åt när jag jagade min ett åring,
som älskade att klättra på allt.
Kommer ihåg när man bar omkring på en ledsen baby
som inte ville sova på natten. Man var så trött
och längtade till den dag dom blev stora. Nu är
man trött eftersom man inte kan somna förens
dom har kommit hem. Jag kan erkänna att jag är en
riktig HÖNS mamma och jag är livrädd att det ska hända
mina älskade ungar någonting.