Var är orken

 

Känner mej sjukt deppig och orkeslös.

Finner ingen glädje i någonting.

 

Är det verkligen så här livet ska vara?

Att var ledsen, inte se glädje i varken jobbet eller

familjelivet. Usch och blä!

 

Efter dagens utvecklingssamtal med Ebba

känns det extra tungt. Hon är ohjälpligt efter och

om 1,5 år måste vi hitta en annan skola till henne.

Vad och vilken?

Kanske är det dags för särskolan då?

Men OM hon slipper all aktivitet vad händer då?

Orkar hon jobba ikapp eller är det kört för all framtid.

 

Det är tungt att tänka dom här frågorna just nu,

jag orkar inte och jag vill inte ta i det för tillfället.

 

Från skolans sida har jag idag blivit lovad att dom

ska hjälpa oss att ta kontakt med rätt person och

återigen kolla upp om Ebba kan gå under LSS.

Känns skönt att någon hjälper till med det nu när

orken inte riktigt finns för att själv orka ta en strid till.

 

 

Jag vill bara vakna upp en morgon och

inse att epilepsin har försvunnit lika snabbt

och oförberett som den kom.

 

Mina fantasier och drömmar kommer du inte åt,

din jädrans epilepsi parasit.

 

 

Kramar min vän och jag känner så mycket med dig... vet och förstår vad du går igenom när det handlar om skolgång och utveckling för Ebba... finns här som stöd. Kramar och styrka <3 <3 <3

Kramar vännen <3

Kram ❤

Kram ❤

Älskade vän vad jag tycker synd om dig.
Innan jag läste detta satt jag och beklagade mig om novembermörkret och denna innerlia trötthet. Vad är det att klaga över...ingenting när jag läser detta. Nej Malin, nu tar vi, du och jag och träffas en dag och äter en god lunch och flanerar lite och snackar gojja! Stor kram till dig från mig, jag ringer när du minst anar det:))///<3Sofie