Upp & Ner

 

Ebba är inne i en lugnare period.

Hon är glad och nöjd över livet.

Sjunger mycket, sitter själv på sitt rum

och ritar & pysslar.

Oroliga perioder vill hon gärna vara nära,

har svårt att koppla av och är mer osäker.

 

Det är under dom här perioderna man hade

hoppats på att få njuta och återhämta sig.

Men nej då, nu ges det tid till tankar och funderingar.

Jag har svårt att glädjas, gråter och känner mej allmänt nere.

 

Vill inte ha det så här,

vill ju så gärna njuta, ta livet som det är.

Bara gilla läget och göra det bästa av det.

 

Att köra huvudet i sanden och bara köra på

känns inte som någon bra lösning.

Förr eller senare kommer det nog i kapp ändå.

 

Ångesten, smärtan och känslan av hur orättvist livet är

vill inte släppa taget.

 

Får bita ihop imellanåt och inte vissa för mycket för

prinsessan. Hon om någon behöver trygghet.

Trots allt tycker jag att vi hade en bra och mysig helg.

Det fina vintervädret gav lite extra energi,

vi åkte till farfar och tillsammans med honom blev det

skridsko åkning i solskenet.

 

 

 

När vi kom hem till farfar var det en häst med släde på gatan.

Så Ebba och jag gick fram och tittade på den.

Hon blev även erbjuden en liten åktur.

 

 

  

Mellan ilska, tårar och frustation blev det en del glädje också.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

                   

 

 

 

Vännen för att kunna känna glädje är det så viktigt att ge efter för sorgen och ilskan som sitter i ditt hjärta,gråt och var förbannad på det du kallar livets orättvisor, det finns ingen annan väg att gå om man inte vill stanna där man är. När du sörjt och gråtit så att hjärtat vill brista då kommer den där glimten av ljus och hoppet som säger att livet är gott och så värt att leva. Vi vet ju inte varför våra barn blivit ålagda den väg i livet som de fått men jag är övertygad om att de alla är ämnade för storverk. Skickar dig en hel säck med älvstoft och glitter att ta fram när livet är tungt och motigt. <3

Kramar och lycka vännen... <3

Vad jag känner igen mig i det du skriver! Det är under de lugnare stunderna man mår som sämst. Det är då man tillåter de jobbiga tankarna komma fram. Varför är det så? Man borde njuta men det går inte. Stor varm kram till dig Malin <3