Idag har vi möte med LSS handläggaren, blir spännande att se vad det ger. Har tyvärr insett att bara för att man tillhör LSS är det ändå handläggarna som tar beslut om man får insatserna man ansöker om. Har man som vi oturen att bo i en kommun som ska spara ytligare 30 miljoner känns inte oddsen så bra.

Imorgon ska Stefan och jag på studiebesök på en annan skola. Känns allt bra och allt går vägen kommer Ebba redan till hösten att byta. Men som med allt annat så är det inte bara oss det hänger på. Våran kommun kommer få köpa platsen, så det gäller att alla anser att Ebba behöver det här.

Det är ju tyvärr så att det finns personer som sitter och bedömer tex mitt barn, hur mycket hjälp hon behöver mm.
I vårt fall ansåg man att Ebba bara hade behov till 75% iskolan, den övriga tiden skulle det inte behövas elev assistent.
Har aldrig behövt ta i dom här problemen själv utan rektorn har skjutit till pengarna som fattats. Hur vet jag inte men vi är väldigt tacksamma för allt han gjort för oss.

Tänk om det skulle vara så enkelt att vi tar ett beslut om att 25% av Ebbas tid klarar hon sig själv. Då fungerar hon som vilken annan tonårig som helst.
Om det går bra skulle vi föräldrar gärna önska att ni i beslutet väljer ut en bra tid på dygnet för det här. En tid då hon kan få åka till badhuset, gå på stan eller bio utan mamma och pappa.

Att det runt om i vårt land finns de som trots sina helt galna beslut kan sova på nätterna är skrämmande. Att det som i vårt fall tas beslut utan att ens besöka verksamheten eller ens träffa barnet är fan helt sjukt. Är som sagt glad att vi har haft turen att ha rätt rektor. En man med stor förståelse och hjärtat på rätt ställe.

Beslut kan alltid överklagas och ändras. Det kräver tid och ork, något som man ofta saknar. Blev iallafall väldigt glad över att en vän efter mycket kämpande äntligen blivit beviljade mer assistans till din dotter. Det är ni värda.
Om jag var som du skulle jag ta med beslutet och köra upp någonstans på handläggaren ni varit i kontakt med.

Tror inte någon av oss föräldrar som har barn med särskilda behov önskar att andra drabbas. Men många skulle nog behöva prova på våra liv. Det är inte en dans på rosor. Att behöva slåss för allt är tålamods prövande och energi krävande.