Och så
kom verkligheten ikapp oss.
Vi har minskat lite grann i en av
medicinerna och
genast kom anfallen tillbaka.
Förhoppningsvis bara
tillfälligt. Önska att vi kunde gå
ur lite snabbare men med tanke
på hur påverkad hon blir vid
minsta lilla minskning är det nog
klokast att ta det lugnt.
Däremot fortsätter hon att
överraska oss, minnet och inlärningen är så mycket bättre.
Igår när vi prata om vårat hemtelefon nummer säger hon
- jag kan ju Linus kompis nummer.
Och mycket riktigt hon rabblar
nummret till hans gamla kompis
som han hängde med för
över fem år sen.
Kanske låter löjligt att bli glad över en sån sak men vi blir
löjligt glada över alla framsteg hon gör.
Kommentarer
BigSis
<3
Trackback
