Hemma igen


Vi hann precis komma
innanför dörren när
anspänningen släppte 
och ett rejält anfall drog igång.

Så istället för mys på altan
blev det akutmedicin och
en utslagen hjälte.

Inget ovanligt att hon lyckas 
hålla ihop när hon är borta.
Anfall tillhör våran vardag men
det betyder inte att jag jublar
och gillar läget när det händer.
 Det är som det är
men drömmen och hoppet om
en stabilare framtid lever.




Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

barnmedepilepsi

En blogg om hur vardagen går ihop, tillsammans med epilepsi.

RSS 2.0