Fredagkväll
Skriket och dom rädda ögonen
Det skär i hjärtat när jag inte
kan hjälpa dig.
Vi kan ge akut medicin men sen
kan vi inte göra så mycket mer,
än avvakta, finnas, prata,
hålla handen och önska att
det ger sig så fort som möjligt.
Det är fortfarande efter snart
tio år vidrigt att känna sig så
maktlös, när man inte kan
göra något mer.
Nu sover du lungt med
svett fuktigt hår efter kvällens
genom körare. Sen klockan
17:00 har det kommit anfall
med 10-30 minuters mellanrum
till slut braka det loss ordentligt.
Kanske med lite tur så
får du en lugn natt.
Kommentarer
Jenny
Tror aldrig man kan vänja sig. Kram och hoppas natten blev lugn <3
Trackback
